.

Alltså dethär med hockey

Kategori: Allmänt

Idag har jag och grabbarna grus varit på hockey, Luleå mötte nått tyskt lag, är inte så duktig på namn (läs:jag bryr mig inte ett piss)
 
Alltså.. det här med hockey. Jag har nog blivit för gammal för det. Tidigare så var det en ENORM del av mitt liv att hänga på luleås hemmamatcher, när jag "jobbade" där. Jag njöt av varje match, av att känna mig viktig. kundkontakten, känslan av att stå på isen och köra introt. Sjunga med i nationalsången ute på isen. Hålla i flaggan under nationalsången. Räkna kassan, alla fina medarbetare. Det var bäst! Jag tror inte att folk någonsin kommer förstå hur mycket hjärta, själ och tid jag ägnade åt att allt skulle funka. Jag har vuxit så mycket som person genom att vara där och jag har lärt känna fantastiska människor som har lett till fortsatt vänskap. Har haft så himla bra år i dendär arenan. För att inte tala om att jag gjorde allt detta tillsammans med min bästa vän. 
 
Nu känns det bara bitterljuvt att vara på matcherna, som åskådare. Anledningen till varför jag slutade var många och tjorviga, blandade med lögner och skitkast och då är det inte kul längre,men jag är övertygad över att tjejorna sköter allt galant, för dom är duktiga, det vet jag!
 
Och jag är inte alls bitter över att dom tog bort vårt intro, tro mig, det är mycket bättre nu och ärligt talat så skäms jag lite när jag ser klipp med oss på youtube. Vi kunde så mycket mer!
 
Men jag är däremot jävligt kritisk till att dom har tagit bort nationalsången pga Cmore, fyfan vad tråkigt introt är utan den, skämmes!
 
Att gå på matcherna nu. Nej, det är inte samma sak, inte ens i närheten. Jag saknar att strosa runt, känna ordningsvakterna, småsurra med viktiga människor, vara en del av det. Jag passar inte in i publiken. Jag tänkte på det idag, att det är inte matchen jag kollar på, utan det som händer runtom. Precis som i gamla dar. Jag försöker fokusera på matchen, jag kan sitta och stirra och följa efter en spelare för att flera sekunder senare inse att det inte ens är han som har pucken, haha.
 
Och att stå med hemmaklacken, jag slutar aldrig skämmas. Vuxna människor som skriker hora och kallar andra för inavel, VÄX UPP. Vill bara sjunka ur jorden. (om nu nån galen luleåfans läser detta, lugn, jag ska aldrig mer sätta min fot där, lovar)
 
Idag stod jag första perioden på stå, sen under pausen mot andra så smet jag iväg till kjelle, som satt alldeles bredvid tyskarnas suppotrar. Jag har ingen aning om vad allt betydde som dom skrek, för jag kan inte tyska. dom skrek säkert också dumma saker (för det är väl de man gör i hockeyvärlden) (TÖÖÖÖÖNTAR) Men JÄVLAR vilken glädje och utstrålning dom hade! Luleåfans har så mycket att lära sig av dom! Tänk, er , det var fest på deras läktare, dom skrattade, var glada, sjöng, dansade. Och dom hejade så det stod härliga till. Jag kollade knappt på matchen, satt mest och kollade på dom. Vilken upplevelse att se dom, är så glad över de!
 
Nej jag vet inte, jag är nog inte någon hockeytjej trots allt.
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: