.

Måstet bara berätta en sak. Min lillasyster Anya är bara för gó, varje dag ringer hon och frågar "Becca har du vaknat?" igår ringde hon klockan sex på eftermiddagen och frågade de, åh så söt!! Pappa säger att hon brukar sätta gång vid fem-sex på morgonen och vilja ringa till mig och Elin :) fina underbara älskade skrutt!


På tal om Ansky, hon har gått och blivit galen i konståkning och cheerleading. hon vill alltid att vi ska kolla på youtubeklipp, och när hon blir riktigt hispig så skuttar hon ur ens famn och hoppar och har sig medans hon ropar "TITTA BECCA, jag kan också!!"



Älskade trollunge. Vem var jag innan hon föddes? Jag kommer knappt ihåg. En sak är säker, att mitt liv blev oerhört mycket ljusare när hon föddes och jag fick en ännu starkare mening att förbli den jag är. Och om jag inte kan vara det för min skull, så ska jag ändå vara det för hennes. Tanken av att hon VILL leka med mig, just mig, den värmer så jävla mycket. och hennes glädje när jag hämtar henne på dagis, eller när vi ska läsa hennes favoritbok "barbie på safari", när det bara är hon och jag, och jag vet att HON vill ha det så , HON vill vara med mig.... Obeskrivligt! Jag känner mig så lyckligt lottad.

Jag älskar mina syskon, mest av allt på hela jorden, och än mycket mer än så.

När en vän till mig var i Thailand nu nyligen så kom hon hem med en boom shell bh åt mig. Jag tackar ödmjukast, den var väldigt fin! MEN, hur tolkar man detta, tycker hon att jag behöver lite hjälp på traven? Fattar inte...

(för er som inte håller koll på mina tissar, dom är S-M-Å)







PS. Den är för stor.

Hej. Av någon konstig anledning så tycker jag om att lägga upp bilder på mig själv när jag fular mig,
 så här får ni! *trumvirvel* (eller nå..)

*borsta tänderna när du är riktigt glad*





Elin stod som vanligt och posade för självutlösaren, denna gång i köket. Jag ville också vara med på bild så jag smög mig på henne som en listig säl och hoppade fram lagomt till bilden togs, glad hon  blev :):)





Sen ville jag också ta dagens utfit bild, som en riktig fashönbloggerska. fiiiint!






Hehe måste bara lägga ut denna bild, Elin kommer flå mig...:


Tyckte den var rätt kul (:


Dårfinken och dönicken, visst är vi lika varann?

Just
nu
dricker
jag

APELSINJUCIE

(som jag har pressat själv!!)







Hahaha, vem sa att man måste bli snygg på sina egobilder?

When people walk away from you, let them go. Your destiny is never tied to anyone who leaves you, it just means that their part in your story is over.

jag är hellre en dårfink än en dönick..

...Jensan!




du är så himla bra, såhär bra är du :

*Du är som blå gåsens godaste milkshake!
*Du är som dendär kittliga känslan i magen när man åker roliga karuseller!
*Du är som den första varma sommardagen
*Du är glädje. Glädje av att få napp när man fiskar till exempel :)))
*du är som när man dricker alkohol och blir sådär löjligt glad och fnittrig
*du är som ett sockerrus och övertrötthet
*Du är som att träffa en kändis man avgudar
*du är så charmig, lika charmig som din minitv

Du är bara så himla go, hade du varit norrmejeriers chokladmjölk
 så hade jag druckit upp dig för länge länge sen♥

(om ni är sugna på att läsa världens mest tråkiga blogginlägg, varsågoda:)

Urk. Jag trivs verkligen inte i eget rum. För det första så har jag flyttat sängen så nu står den vars Elins säng tidigare stod, och jag är inte alls bekväm med det. Vi har varsin dagbädd (sånna där billiga i stål från Jysk som alla andra har, typ) och jag sover alltid emot gallret. Eller , egentligen emot väggen, men tidigare så hade jag ingen vägg så då blev det gallret, nästan samma sak. Men nu är sängen vänd, så när jag ligger vänd åt det hållet som jag brukar ligga emot så finns där varken galler eller någon vägg, och det gör mig gaaaaalen!!!

Tanken slog mig idag att nu när jag har EGET rum så är det ju faktiskt bara jag som bestämmer över det, så jag vände sängen, helt enkelt. Grannarna under var nog inte så jätteimponerade över att jag möblerade om vid tolvtiden :) hehe det ser jättekonstigt ut men skitsamma.

Såhär har normala människor sin säng:




såhär har jag den:


mycket bättre ;)

(JA jag sover fortfarande med nallar! Fick dendär stora nallen av pappa när jag gick i sjuan, det var den som lärde mig att tungkyssas haha , nu vet ni!)


Klockan är halv tre och jag är inte ens trött? kul liv, de senate månaderna har jag gått och blivit en riktig nattöggla. Men jag gillar det. Helt plötsligt har jag lärt mig att umgås med mig själv, att vara ensamen. På natten så sover ju de flesta andra och det är alldeles tyst. Jag har rätt många tankar som snurrar och far i skallen, jag har helt enkelt inte tid för att sova.


Imorgon är det alla hjärtans dag. Jag och min kära har inget speciellt planerat, vi är liksom sånna, tar dagen som det kommer, inte särskillt romantiska. viktigaste för mig är att jag får vara med honom, vi behöver inte krångla till det :)

Jag älskar Emil så himla mycket!! jag har lyckats haffa världens finaste kille :) 

Det som jag aldrig trodde skulle hända har nu hänt; Jag har fått eget rum! och jag säger bara en sak; uuuuusch!!!! Jag är så himla van vid att ha Elin sovandes  en meter ifrån mig, och Robin vägg i vägg (Han har flyttat till eget) Det är ju liksom så det alltid har varit, i alla dessa år. Fy. När blev vi så stora? Allting känns så stort... Jag är så van vid att saker och ting inte är mina , utan snarare våra. jag är även van vid att måste anpassa mig, ha lite kläder för att halva garderoben tillhör någon annan. Helt plötsligt har jag en hel garderob, för mig själv?! Egentligen så skulle jag kunna ha alla mina grejer i banankartonger och en madrass på golvet, jag behöver inget mer än så.

I alla mina år har folk sagt till mig; du behöver ett eget rum , ett eget krypin, ett eget ställe. Jag har alltid spytt åt tanken och svarat "Det behöver jag minsann inte alls"

En sak som är lite irriterande är i samband med eget rum att Elin har fått nya saker. nytt skrivbord , ny dator, nytt nytt nytt. Det är väldigt många som frågar " meeeh, faan vad orättvist, varför måste du ta allt det gamla medans hon får nytt? Vore inte du också  få nytt då?"

okej, för det första, mina föräldrar SKITER inte pengar, långt ifrån! Sen så ser jag ingen anledning till  att missunna och vara avundsjuk på lillsyrran, hon har mer användning för sakerna och jag är ju dessutom vuxen, vilket innebär att jag har framtidsplaner som heter flytta. dessutom är jag över 18, mina föräldrar är inte längre ansvariga för mig. jag skulle skämas över att be dom om pengar till onödigheter, pengar över huvud taget. så länge jag har tak över huvudet och mat för dagen är jag TACKSAM.


Hehe på tal om dator, min stationära la av idag. pang bom sa det. tur att jag har min minilaptop :)

Hej! är ni också arbets och sysslorlös?  så jäääävla tråkigt. Alla dagar ser likadana ut; man vaknar, äter, bajsar, kollar på tv och sen sover man, kul. Jag kan inte minnas när jag senaste kände känslan av "äntligen helg!!!" eller "äntligen ledig!!"

Jag har nog någon form av bokstavskombination (snarare hela alfabetet! haha skitkul) Nej men, jag blir rätt fort rastlös. Jag hatar att sitta still, vänta och tänka. Jag vill hålla igång , göra flera saker samtidigt, känna att jag gör nytta. Inte sitta still på en stol och vänta som en annan filur. Tråååkigt.

Pojkvännen är i kiruna med sin familj och hälsar på nära och kära. Nog för att jag saknar honom, vi umgås ju i princip bara på helgerna, men ibland så önskar jag att han åkte dit oftare. För, han har något som jag inte längre har men något som jag en gång i tiden hade: han har sin mormor boende på ett äldreboende (eller vård och omsorgsboende som det heter numer, om man ska vara politiskt korrekt)

Man ska vara rädd om sina gamla vänner. Jag kommer ångra i resten av mitt liv att jag inte tog vara på tiden med min mormor och farmor.

I och försig så är dom inte döda. Eller egentligen så är dom de, men det känns inte som det. Jag har varti med tidigare om dödsfall och det känns i hjärtat när någon dör, men den känslan har jag inte för mormor och farmor. Dom känns fortfarande så levande, så nära och så närvarande. Tanken slår mig ofta " DE ska jag ringa och berätta till farmor" men en halv sekund senare kommer jag på att det inte är riktigt så enkelt. Jag önskar att det fanns en telefon i himmelen. En gång drömde jag att jag prataded med farmor i telefon. Hon berättade hur vackert det var i himmelen, att hon var frisk och att hon hade en egen trädgårg med blommor. Det var bland de vackraste jag någonsin har drömt och det känns som att det inte bara bara var en dröm utan att hon faktiskt ville berätta det för mig , att hon mår bra.

Idag var det en otroligt vacker dag. Solen lös och det var bara -4. Jag promenerade hem från Emil, och mellan hertsön och örnäset är det en kyrkogård där mormor har sin grav. de flesta gravar var helt igensnöade, där ibland mormors. Jag skottade fram den för hand, sen satt jag där och bara var. Jag tycker synd om anhöriga som inte har en grav att gå till, farmor är kremerad och spridd för vinden och jag känner mig smått vilsen när jag är i minneslunden för att tända ljus. Det är liksom inte som bara hennes utan även alla andras ställe.


Efter att ha jobbat med äldre i somras så har jag fått sån otrolig respekt för dem. man SKA ha respekt för äldre, de är dom som har skapat det samhälle vi lever i nu och vi har så himla mycket att lära av dem. Alla har en egen historia och dom har levt ett långt liv.