Det är konstigt. Jag tycker jämt att det känns som att tiden står stilla, att inget händer. Att livet är onödigt.

Jag har sån åldersnojja, jag känner mig lika gammal som tanterna jag jobbar med, ändå får jag inte ens komma in på de flesta krogar på stan, och jag åker fortfarande buss med barnbiljett.

Jag brukar tänka, hur ska jag stå ut att leva tills jag är 30-40 år, det är ju så sjukt länge tills dess, gammal gammal gammal

Samtidigt så läser jag dödsannonser flitigt. Av någon anledning så kollar jag alltid på vilket år personen var född. "1963?! Herregud, så ung, så mycket kvar att leva för!" tänker jag.

Tanken slog mig, Jag tycker att dom som är födda 1963 är unga, medans jag tycker att jag själv, som är född 1992, är gammal. Märkligt.

Nej, jag har inte dödslängtan, inte alls faktiskt. Jag är nog bara lite deppig, jag brukar bli det ibland. Eller nå.