.

Det som jag aldrig trodde skulle hända har nu hänt; Jag har fått eget rum! och jag säger bara en sak; uuuuusch!!!! Jag är så himla van vid att ha Elin sovandes  en meter ifrån mig, och Robin vägg i vägg (Han har flyttat till eget) Det är ju liksom så det alltid har varit, i alla dessa år. Fy. När blev vi så stora? Allting känns så stort... Jag är så van vid att saker och ting inte är mina , utan snarare våra. jag är även van vid att måste anpassa mig, ha lite kläder för att halva garderoben tillhör någon annan. Helt plötsligt har jag en hel garderob, för mig själv?! Egentligen så skulle jag kunna ha alla mina grejer i banankartonger och en madrass på golvet, jag behöver inget mer än så.

I alla mina år har folk sagt till mig; du behöver ett eget rum , ett eget krypin, ett eget ställe. Jag har alltid spytt åt tanken och svarat "Det behöver jag minsann inte alls"

En sak som är lite irriterande är i samband med eget rum att Elin har fått nya saker. nytt skrivbord , ny dator, nytt nytt nytt. Det är väldigt många som frågar " meeeh, faan vad orättvist, varför måste du ta allt det gamla medans hon får nytt? Vore inte du också  få nytt då?"

okej, för det första, mina föräldrar SKITER inte pengar, långt ifrån! Sen så ser jag ingen anledning till  att missunna och vara avundsjuk på lillsyrran, hon har mer användning för sakerna och jag är ju dessutom vuxen, vilket innebär att jag har framtidsplaner som heter flytta. dessutom är jag över 18, mina föräldrar är inte längre ansvariga för mig. jag skulle skämas över att be dom om pengar till onödigheter, pengar över huvud taget. så länge jag har tak över huvudet och mat för dagen är jag TACKSAM.


Hehe på tal om dator, min stationära la av idag. pang bom sa det. tur att jag har min minilaptop :)