.

idag var farmors begravning. Den första begravningen jag var på. Den var en borgelig begravning, visste inte ens att det fanns. Tur de , orkar inte sitta och lyssna på någon jesus kristus gud i himelen som jag inte tror på. Det var så skönt att gråta ut, känner att jag inte har gjort de förens nu. Allt var så sorgligt.  En sak är säker , jag kommer verkligen sakna min farmor. Min lilla , älskade men slitna farmor.

Sov gott nu, om du får för dig att återvända till skitlivet på denna skitjord så tveka inte, för du är saknad! Men ingen har ju hitills valt att göra de och de kanske är ett tecken på att livet blir bättre på andra sidan?

Jag älskar dig, föralltid och förevig! och jag kommer aldrig glömma dom saker som du har försökt att lära mig. spela femkort , koka tagliatelli, sätta tidningspapper i blöta skor, att man ska försvara den svage. att man kan blanda fruktsoda med lättdryck så att de smakar som en läsk som inte finns. Du lärde mig att stryka gardiner , att man skulle föra strykjärnet i cirkelrörelser.


Din tur att vila, sov gott


jag älskar dig

Ledsen Rebecca, syns dock inte?

minns en dikt jag lärde mig för flera år sen :
"mina ögon kan tindra, min mun kan le. Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se"

Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.