Jag har kommit på mig själv med en sak , att jag är väldigt rädd av mig.


Jag är till exempel rädd för att gå i trappen när det är mörkt. Jag inbillar mig att det står någon och gömmer dig vid hissen och bara väntar på att jag ska komma tillräckligt nära så att han kan hoppa fram med en kniv. Samtidigt som jag oroar mig över det vågar jag inte åka hiss. Tänk om någon står i hissen ? Eller springer upp för trappen och väntar på mig när jag kommer upp ? De vore ju liksom kört, ingen återvändo. När jag går upp för trappen vill jag vara ensamen eller med någon jag känner. Om jag hör att någon granne rasslar med låset får jag mer eller mindre panik.



Jag är rädd för att köra moped. På senaste tiden har jag inte vågat gasa fullt ut ( ca. 50 km/h) för jag tror att bakhjulet lossnar vilken sekund som helst. Eller punka, eller att gasen fastnar. Det är ju livsfarligt! Och när jag kommer till tunnlar stannar jag nästan helt eftersom man aldrig vet om det kommer någon från motsatta håll. Jag anänder alltid blinkers även om klockan är 4 på morgonen och ingen är ute. Hjälm är ett måste! Jag är rädd för att köra själv förbi en kyrkogård. När jag gör det börjar jag tänka att ett spöke kanske sitter bakom mig och åker snålskjuts. När jag kommer till dom tillfällena då jag måste passera en kyrkogård själv har jag mitt lilla knep : Svanka och puta ut med röven så att jag tar upp hela sadeln. Haha måste se förjävligt ut.


 Jag är rädd för tvapparater, fönster , speglar , datorskärmar och allt över huvudtaget som speglar sig. Om det är en spegel i rummet innan jag somnar så täcker jag över den. Tänk om man skulle vakna så står det någon på andra sidan glaset ? Och speglande glasrutor när det är mörk ute , tänk om man ser i spegelbilden att någon står bakom en , men när man vänder sig om är det ingen där? Jag kommer ihåg när man gick på lågstadiet. Då tjejera gick in i toan i matsalen, släckte lampan och sa "svarta madamm , svarta madamm , kom farm , kom fram." Jag var skiträdd när vi gjorde det. Såg alltid till att vara den som stod närmast dörren. Det var mörkt och trångt.


Sen är jag pissrädd för sprutor och blodprov. Den rädslan sitter i hjärnan, det är jag själv som har gjort att jag är så rädd. Jag kan börja gråta om någon berättar om deras senaste vaccin, och bara av att kolla på bilder med sprutor gör att jag blir kall och börjar darra. Jag vet att dom inte gör ont. Men deras utseende, och tanken av att nålen ska stickas genom min hud in till en ådra eller muskel, jag hatar de !


Jag är också rädd för att vara hemma ensamen. Om jag är det så måste alla rum vara öppna , alla lampor ska vara tända och persienerna uppdragna. Om ytterdörren ska vara upplåst eller inte är ett dilemma för mig.  om jag duschar utan att någon annan är hemma måste dörren vara stängd och låst, samma om jag bara går på toa. haha det bara är så.

Det är ju inte precis tvångstankar eller något jag mår dåligt av, men jag går ofta med tanken "tänk om..."