.

min lördag var helt underbar! Först jobbade jag till klockan fyra, sen var det raka vägen till O'learys där fina vänner och MAT väntade. Jag har nog aldrig känt mig så ful och äcklig tidigare (brukar liksom inte bry mig) men igår.. Jag var osminkad och hade massor av finnar (är inte van vid det, kändes ovant och obekvämt att helt plötsligt ha en vulkan på hakan), dels hade jag myskläder på mig och dels så STANK JAG FISK!! Bra kombo..  Att mina vänner och pojkvän var smoking hot gjorde inte heller saken bättre :)

 

 

Men iaf, jag hade stört kul! Maten var jättegod och sällskapet var bäst. Fina fina vänner♥ Jag testade förresten en ny drink igår, sur jävel heter den och är vad namnet avslöjar, jävligt sur. Den är knallblå och rör verkligen om smaklökarna, först är den förbannat sur och så småningom går det över till banansöt. En perfekt drink att smutta på, jättegod om man gillar surt.

 

Något jag stör mig på:

 

Idioter som våldtar hashtagar på instagram. IQfiskmåsar, som hashtagar vartenda ord de skriver, tex: #Nu #Har #Jag #Bajsat #Det #var #löst #och #luktade #äckel #päckel #skönt #bajs #aldrig #mer #ärtsoppa #swedish #girl #blue #eye #Follow #me #and #i'll #follow #you

 

 

..... alltså, jaha

 

Jag är ju en funderare när det gäller allt, och jag kan inte låta bli att fundera, hur tänker de? sitter de själva och söker på massa random ord på insta? För det är ju de som är grejen med hashtags, att man ska kunna söka på ett ord och så kommer folks taggar upp.

 

Slutsats:

Folk som våldtar hashtagar får mig att tappa hoppet för männskligheten, samt får mig att vilja bli expert på att hacka datorer så att jag kan SPRÄNGA deras mobiler så att de aldrig, ALDRIG mer kommer in där.

 

okej, kanske inte, men nästan :)

 

Emil lyssnar på randomlåtar på spotify, och plötsligt började denhär låten att spela. Den slog mig nästan i magen, har aldig hör den tidigare men fan, fan vad vacker! Den här låten vill jag ha på min begravning. Ni måste lyssna på den!

 

 

Människan offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar,

sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Och så blir hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.

Följden blir då att hon varken lever i nuet eller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig kommer dö.

och när hon är död utan att någonsin ha levt

 

 

Haha, för en månad sedan sökte jag helhjärtat efter jobb utomlands, och skulle på jobbintervju för ett jobb i Cypern, vad hände med de? Jo, verkligheten hann ikapp. Hur tänkte jag där egentligen? Jag har precis börjat plugga OCH jobba, för fyra månader sedan gjorde jag inget av de. Jag pluggar just nu bort mina satans IG:n, så att jag ska få mer behörighet att söka in till universitet (längtar!)

 

Om jag hade åkt och jobbat utomlands så hade jag...:

 

1. varit tvungen att pausa och skjuta upp mina studier ett år. Ett år är jävligt mycket, då hade jag varit minst 1,5 år bort från universitetsdrömmarna.

2. Jag hade missat att skriva högskoleprovet, inte bra.

3. Jag hade missat att börja plugga till hösten.

4. Jag hade förlorat en jäkla massa pengar, eftersom jag alltid jobbar arslet av mig på sommaren.

 

Verkligeheten kom ikapp, somsagt...

 

Annars dåå.. Jag söker bostad (somvanligt) För första gången har jag en stadig (nåja) inkomst, så jag känner mig mer redo än någonsin att skaffa ett EGET boende (eget= bo själv, helt själv. det känns viktig för mig)

 

Sen så pluggar jag ju somsagt. Och det går väl sådär. Jag har alltid trott att komvux är slappt och enkelt, men tjiii fick jag. Det är ett snabbt tempo, mycket självstudier och eget ansvar.

 

Jobbet. Jag älskar mitt underbara jobb. Är schemalagd varje fredag ocg varannan lördag, men oftast så blir det mer än så. Nackdelen är att jag ibland måste prioritera, jobb eller lektion? Oftast går det att lösa men det är inte alltid helt enkelt. Både jobb och studier känns prio ett och det svårt att välja aningen eller. Men somsagt, oftast så löser det sig.

 

Körkortet då?? Oj som jag har skjutit på det. Jag har helt enkelt inte haft tid. I tisdags skrev jag teoriprovet och klarade det, yeey! Dock kuggade jag på uppkörningen i fredags, något jag inte var helt förvånad över. Känns jävligt surt, eftersom jag kuggade på parkering. Och just parkering har jag tjatat ihjäl mig på min körlärare att jag känner mig osäker på och vill träna mer på. Men nepp...Nåja, nya friska tag.

 

Träningen? HAHA! Latarslet nr. 1 är numera mitt smeknamn. Fuck beach 2016. Okej. Jag och Min fina jenta Gabbe har som gyllene regel att köra dubbelpass på måndagar, först bodypump och sen direkt eftet zumba, men mer än så blir det inte.

 

Och mina vänner, älskade fina vänner, oj vad vänskap har fått lida. Jättetråkigt :( Jag som skulle ner till Uppsala i slutet av januari och hälsa på Jossan, det var bara att glömma. Enda gångerna jag hinner vara med vänner är kring lunchtid, om det lyckas tajma. Fy så dum jag känner mig! Fast jag antar att jag har ett rätt sunt förhållande med mina vänner, att även fast vi inte ses och hörs på ett tag så vet vi ändå vars vi har varandra.

 

Fast iof, det kanske inte gäller alla.

 

Helgerna är numera heliga för mig. Vanligtvis är jag dendär dampungen som avskyr att sitta still, men på senaste tiden har jag lärt mig vad "njuta av lugnet" är.

 

Jag drunknar i mina egna funderingar och drömmar. Funderingar om vad som är viktigt här i livet, för mig. Mitt hjärta viskar tysta önsknignar om likhet och förändring, men det är svårt att ändra på människor, hur nära en de än står, och hur mycket man än försöker.

 

 

Alltså denna körkortsteori, jag tror jag  blir knäpp... Allt känns så självklart och uppenbart i boken och faserna, men ändå blir dom underkända. Det är inte långt kvar nu men jag har halkat efter rejält i teorin, inte bra.

 

Jag har inte tid att vara korkad! Jag har bland annat börjat jobba mer och mer i firredisken (wiiie ♥) och dessutom så ska jag börja plugga nästa vecka på komvux. Sen så smider jag onda planer för framtiden som inte innefattar Sverige, jag vill ut i världen! Men då måste man vara bra på engelska, och det är inte jag. Inte än iaf.

 

Det är lustigt hur saker och ting faller på plats. Jag har gått i 1,5 år som mer eller mindre sysslolös, bortsett från på sommrarna. Nu, nu händer allt på en och samma gång. Jobb, körkort, plugg och kanskekanske flytt långt långt bort. Ovanpå det ska jag hinna med att vara flickvän, syster, dotter och kompis. Hur hinner folk? Justja, äta, träna, sova och bajsa ska ju också hinnas med där emellan, inte glömma!

 

Snart åker jag bort. Ska till Uppsala och hälsa på min fina fina jenta Jossan, som jag har saknat henne. ♥

 

Nästa vecka börjar lillis på simskola. Hon har tjatat i evigheter om det men nu har hon ändrat sig helt, hon kan ju minsann redan simma. Hon vill istället åka till Thailand och bada. Snorvalp. Jag har lovat henne en makeover i hennes rum så just nu spanar jag efter nya tapeter inom en rimlig prisklass (tänk att jag alltid ska överdriva när det kommer till Anya). Just nu har hon en jävla massa olika nyanser av blått. Pappa lät snålheten ta över sist han skulle tapetsera hennes rum. Det var rea på rusta på just blåa tapeter men det fanns inte tillräckligt många i samma färg så att det skulle räcka till hela rummet. Vilken tur då att dom var så pass lika att man inte skulle märka någon skillnad, tyckte han. Han hade fel.

 

En ny resårmadrass behöver hon också, eftersom hon ska ta över Elins gamla sängram. Åh, jag ska göra det så fint åt henne!

 

Men först; plugga teori och dö av uttråkning..

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en mentor på folk universitetet, arbetsförmedlingen sa att jag skulle det. Och det var trevligt, väldigt trevligt, att prata om drömmar, planer och framtid med en helt främande människa som trodde på mina sjuka ideer. Vi pratade politik, männskliga rättigheter och utbildingar. Jag berättade att jag ville jobba internationellt på krisområden, kanske inom röda korset, FN eller unicef. Hon fick mig att tro på mig själv. Fina du! Iaf. Hon frågade om jag absolut ville utanför sveriges gränser, och jag svarade stt jag nödvändigtvis inte ville det , men att man måste börja någonstans. Dessutom så gillar jag Sverige mindre och mindre.

 

Och jag vill iväg nu, helst igår.  Jag kom inte in på kandidatprogramet som jag sökte till, vilket känns surt men samtidigt helt ok, för nu har jag tid för att spåna vidare. Jag ska på möte med komvux den fjärde januari och sedan ska jag kanske plugga i ett halvår. Folk brukar säga till mig att jag är för dampig, att jag har för bråttom och därmed hamnar i stand by läge, där allt eller inget alls händer. Jag är trött på att vara en standby tjej. Jag vill utbilda mig, skaffa kunskap, empati och förståelse. Jag vill se mig om i världen. Jag vill vara hon som försvann. Just nu ligger högsta fokus på körkortet , som jag snart är klar med. Längtar! Dessutom så jobbar jag lite smått på mitt förra jobb. Körkort, plugg och extrajobb gör att jag ser starkare på framtiden än jag någonsin har gjort. Sen har jag förresten drömmar om att börja föreläsa om anorexia, hur det känns att vara nära anhörig till en drabbad. Det känns som att det är mitt bidrag till samhället och främst unga tjejer. Önskar inte ens mina värsta fiender (inte för att jag har några, men ni fattar) att någon ska behöva gå igenom samma sak som jag gjorde, inte ensamen. Det är dags att bryta tystnaden och vara dendär storasystern till någon som jag aldrig själv hade, eller var för den delen.

 

Tänk. Jag och Emil hade kunnat bo i Öjebyn nu. Pitebo började tjorva och flyttade inflyttningsdatumet två månader framåt och då var vi inte intresserade längre, så tillbaka fick dom kontraktena utan vår underskrift. Dom blev inte glada..

Jag bodde ju ett tag med en kompis i hans studentlägenhet ute på Porsön. För ca. 2 veckor sedan så hämtade jag alla mina grejer därifrån och bosatte mig hemma hos mamma istället. OCH TACKA FAN FÖR DET!

 

I torsdags var det brand i tvättstugan, på fredagkväll hoppade tre personer på en hund och natten till lördag var det brand i köket. Allt detta hände alltså på/utanför porsögården 26, där jag tidigare bodde. Jag bodde dessutom i den korridor som tvättstugan och köket låg i.

 

Nu vaktas stället av ett vaktbolag och ingen får gå in dit utan tillstånd av polisen samt att man måste gå in med en väktare som övervakar.

 

Jag saknar inte detta ställe...

 

läs om händelserna :

 

 

 

Flytta -> Plugga upp betyg -> söka till utbildningar som startar på hösten -> FLYTTA TILL MINA DRÖMMARS STAD. Punkt.

 

Där emellan: Ta körkort - Jobba vid sidan om - Träna - Må bra

 

 

om mindre än två veckor går flyttlasset till Öjebyn. Öjebyn... Får sån jävla ångest när jag hör det det. Jag.Ska.Flytta.Dit.

 

Jag brottas med mina egna tankar. Ja, jag vill flytta dit. Eftersom jag behöver ett hem, ett ställe som är mitt. Ett ställe som jag kan ta det lugnt i. Eget ansvar. Ett hem, där alla mina grejer inte är i sopsäckar och flyttkartonger. Där ingen skriker på mig.

 

Nej, nej, nej, nej. Jag vill inte flytta till den blindtarmen, för jag ser inget liv eller framtid där. Jag vet inte vart jag ska ta vägen om jag flyttar dit, jag är rädd för att bli isolerad. Jag har inget jobb där, inga vänner, och främst.. Ingen familj.

 

Är det normalt att ha en sånhär ångest över att flytta? Varför känns det som alla val är så himla svåra? Jag känner mig värdelös och kass, för att jag ser allt som hinder isället för fördel, och för att jag alltid väljer den enklaste vägen.

 

/ avreagerar

 

 

 

Att jag är en sucker för mumin är ju inte direkt någon nyhet. Jag samlar på mig allt jag ser, bara där är i muminmotiv.

 

Första gången jag verkligen fick upp ögona för dessa underbara troll var faktiskt på en tapetaffär. En kompis hade köpt en lägenhet och skulle nu välja ut en fototapet. Jag stod och bläddrade i en katalog med "barntapeter" och där fann jag den, världens finaste tapet, mumin och snorkfröken som sitter och gosar. På den vägen är det. Jag har i och för sig inte tapeten (än, men det kommer) men jag har mycket annat i mumin, tex en kastrull.

 

Mumin är typ det finaste jag vet.  När jag funderade på att köpa Jeffry Campbell skor för 1700 kr så ångrade jag mig och köpte mumingrejer för 1300 kr istället, och var så himla nöjd över valet.

 

Iallafall, såhär ser den ut, världens finaste tapet:

Hej! Just nu sitter jag hemma hos pappa och är jävligt bitter och surig. Jag blir sur på mig själv över att jag sitter i norrbotten och ruttnar samtidigt som jag håller på att bubbla sönder av lusten att göra spontana saker. På måndag så ska vi åka till Öjebyn och kolla på två lägenheter. Får lite ångest, Öjebyn?? Här sitter jag och tycker att Luleå är lika litet och instängt som en grav och så söker jag mig till en by som är lika stor som blindtarmen inom mig. Fanfanfanfan.

 

Min dag har varit bra, vaknade tidigt på morgonen av mig själv, pigg och glad och full av energi. Det händer typ en gång vart hundrade år. Sen ringde jag lite samtal, intresseanmälde mig på lägenheter och stack iväg på teoriplugg+ körlektion. Duktig idiot!

 

Körlektionen gick jättebra idag igen, tycker att det är så roligt att köra!

 

Vid fyra hämtade jag Ansky på dagis. Vi for och handlade på coop och sen lagade vi mat tillsammans, korv och makaroner. Hon åt som en fullvuxen häst haha! Lagade mat i den bedömning att hon åt ca. 30 % av maten och att jag kunde ta resten. En normalstor potion för en fyraåring helt enkel. Men hej sa det bara, så blev det helt plötsligt jag som fick domdär 30 % istället, hehe.

 

Nyss när jag satt på skithuset så bläddrade jag i en av pappas alla miljoner kataloger (han har kataloger till typ allt inne på toan, teknikmagasinet, jula, biltema, kjell & co osv. Är så lik han på det sättet, samlar ju på dassböcker. Kul att jag har samma bajarutiner som han och kul att jag sitter här och nu och redovisar dom)

 

Iaf, jag bläddrade i julakatalogen och fann denna vackra skapelse:

 

Kräftan;

 

Från 22/6 till 22/7. Kräftan är känslig och mottagliga för intryck. Deras mottaglighet gör att deras sinnestämningar kan växla snabbt. De är samtidigt reserverade och ibland rädda för att vissa upp sitt stora känsloregister. De har ett stort behov av att ta hand om andra, de bryr sig och fäster sig lätt vid andra, är försiktiga och mjuka. De är ofta beroende av bekräftelse på att de duger och de har ibland problem med självförtroendet eller att de tar sig själva på ett lite för stort allvar. Kräftor behöver trygghet och skaffar sig det genom att ha ett ombonat hem, omger sig med mycket saker eller håller fast vid gamla minnen. De älskar god mat, är oerhört fantasifulla och de är fulla med idéer och inre bilder. De har mycket gott minne och har svårt att släppa ifrån sig vare sig vänner, älskade, saker eller en idé. Kräftan kan ofta visa sig upp ett kallt och hårt yttre men detta är bara ett skal och innerst inne flödar känslorna, den känsliga kräftan är bara rädd för att bli sårad eller för att känna sig otrygg. De tar sällan första steget utan avvaktar och väntar på att den andre skall ta initiativet. Trots reservation och blyghet så gillar kräftan att stå i centrum. Om den får rätt uppmärksamhet kan kräftan då krypa ut ur sitt skal och blomma upp, skratta och visa upp en mycket spontan sida. Kräftan är mycket romantisk, godhjärtad och oftast en väldigt bra förälder. Kräftan är försiktig i kärlek för att inte bli sårad. Kräftan söker efter ett varaktigt förhållande och när de väl inlett ett förhållande gör den allt för att hålla fast vid sin partner. Lämpliga yrkesval: Allt där de får sköta andra, ex. sjuksköterska, lärare, kurator, eller yrken som har anknytning till sjön, ex. fiskare.

 

Känsligaste kroppsdel: Bröstkorg.

 

Starka föräldrainstinkter

Vänlig och omtänksam

Mycket romantisk och sexig

Ekonomiskt och huslig

Har en livlig fantasi

Är tillgiven, trogen och beskyddande som partner

 

Hyperkänslig och lättstött

Ganska ombytlig och lynnig

Osäker och slarvig

Kan bli en klängranka

Hemlighetsfull och sluten

Kan vältra sig i självömkan

 

Blogg.se tjorvar SOMVANLIGT så ni får stå ut med minimala radbyten: Oj, detta blev ju jättelångt haha. Alltså, om det är någon beskrivning som passar bra in på mig så är det faktsikt denna, som stämmer till större del. Jag tror att dom som känner mig bättre också tycker att det mesta passar in på mig. Men jag är så jävla trött så nu ska jag sova, körlektion imorogn :)

Idag har jag inte bara haft en utan hela två körlektioner, och jag fick köra i trafiken :D Svinkul!! Förlorade min Bergnäsbron-oskuld, var så nervös att jag höll på att baja på mig, men det gick bra. Längtar så mycket tills jag är färdig mid körkortet :)