Sen blev det vinter , och då började jag mixtra med håret som då hade hunnit växa till sig en hel del.... efter 4 intensivblekningskurer var mitt hår ... en färg utan namn och såg ut som svinto, bravo Becca!
låååååångt ju:(
sen kom sommaren, och då var jag spyless på mitt slitna hår, så jag klippte ev allt, nästan iaf. jag blev suuupernöjd och lovade mig själv att aldrig mer spara håret långt:
Sen la jag i en honungsblond färg, och de blev sisådär MEN
FAAAN vilken hetsnäcka jag var! WIHUUUU ;D haha . ser ni hur mycket mitt hår redan hade vuxit på drygt en månad?
SEN.... klippte jag ännu kortare (och än en gång vart jag supernöld) sengjorde jag misstaget att bleka håret ultrablond:
passade iof ganska bra i det, men det blidde ju gult direkt och jag var för lat för att köpa silvershampoo hehe
och nu står jag här. Mitt hår är sönderplattat och jag kan inte klippa det nåmer för det finns ínte så mycket att klippa haha
aja , som pappa alltid säger ; de är ju bara hår. :D
Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar. Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.
Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar. Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen.
Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten, om att viska du är vacker tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång.
Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut, händer som dras genom hår och fingertoppar som smeker längs ryggraden..♥
men ändå ! mitt hår har äntligen växt till sig så att jag får upp det i en stram svans, så skönt när man har bad hairdays. (vilket jag har väldigt ofta då jag sällan orkar/hinner platta håret...)
Det hänger och spretar och toffsen är bara en liten plupp. Men de gör inget , uppsatt är ändå uppsatt :')
dessutom råkade mitt hår ut för en liten olycka i lördags på hockeyn , aja shit happens
Vacker utväxt... NOT! funderar på att spara ut mitt hår till sin riktiga hårfärg :)
JAG FATTAR VERKLIGEN INTE GREJEN MED PEEP TOE SKOR ?!?!
alltså , de finns huuuuur många som helst snygga skor , men jag blir lika besviken varje gång jag tittar närmare på dem och inser att det är öppen tå , såkallad "peeptoe". HALLÅ ?!? inte bara det att det mer eller mindre ser ut som att dom har fastnat i rulltrappan och gått sönder, dom blir ju odugliga på hösten/vintern och många modeller är för varma att ha på sommaren.
UNDANTAG är typ "sommarskor" , om ni förstår vad jag menar.. men kolla in dessa :
(valde bara några random)
När när NÄR ska man använda dom ? speciellt vi insnöade norrläningar som har snö och kyla större delen av året. och dessutom, fundera på dessa två frågor: - hur fint är det att se en potatis sticka ut längst fram ? - och vem vill förfrusa sin stortå ?
om någon skulle ha frågat mig för sisädär tre månader sen om jag hade feber hade jag blånekat det och svarat att jag faktiskt aldrig har haft det. och det var precis vad jag trodde. Men så i sommras , när jag var redigt förkyld så frågade Emil mig det , och jag nekade som vanligt. Då ville han bevisa för mig att jag hade fel och plockade fram en febertermometer. in i det sista så trodde jag inte att jag hade det , och när den visade 38,5 grader så sa jag ; HA! vad var det jag sa. men då visade det sig att det faktiskt var han som hade rätt, för gränsen till feber ligger på 38.2 , alltså hade jag just... Feber. inge mycket , men den fanns där.
och jag tror faktiskt att jag har det nu igen. för jag fryser och mår typ allmänt piss samtidigt som jag är varm... Juste, nämnde jag att jag mår illa dessutom? och har ont i huvudet ? fyfan vad jag tycker synd om mig själv just nu. och en sista sak; nämnde jag att jag spydde idag ? ganska nasty faktiskt... och ännu mer nasty att jag gick till skolan sen. men jag gillar att kriga mot mig själv, och jag mådde faktiskt bra efteråt och har inte spytt nåmer...
jag är en såndär liten pedant-tant som hatar att ha stök, fast jag är samtidigt ortoligt lat av mig så jag orkar sällan göra något åt det. Saker som trassliga sladdar och grejer på golvet gör mig galen. samma gäller oreda i min cybervärld, och den är kaos just nu. så därför ska jag ta tag i det nu. Eller aa, när jag kommer hem ikväll efter att ha vart hos pappa. och då FAAN ska det RENSAS!
jag ska :
* Rensa bort "vänner" från facebook ( har redan smygstartat och raderat ca. 80 st sammanlagt) * Ta bort gamla skräpinlägg från bloggen * Rensa min kontaktlista på telefonen * Rensa bort alla peddon/randomdudes från msn * Ta bort onödiga communitykonton (har även där smygstartat) * Ta bort taggar på (fula ;D) bilder på mig på facebook *Rensa min spotify på spellistor * Allmänt skrot på batorn som jag inte vill ha kvar *OSV
kolla vad Elin mms:ade till mig tidigare idag. Anya har lärt sig cykla med stödhjul , söt va ? hon älskar att cykla och nu slipper hon kolla på när dom andra, större barnen cyklar till dagis medans hon måste gå :) Stortjejen!
min sockerstina med sin nya cykel, ser ni hur hon lyser av stolthet?♥
idag har jag och min fina syster varit duktiga och lagat mat , vilket händer ytterst sällan. Eftersom eElisa har fått mig att bli barnsligt förtjust i flygande Jakob så lagade vi det , Elin hade aldrig ens hört talas om de :D men hon tyckte däremot inte om det heller , ajaa :)
Helgen i all ära har spenderast med min karl, och som vanligt har vi bara suttit inne och degat. och de är något som jag älskar med honom, att vi har alltid kul och vi trivs alltid med varandra, vad vi än gör. vi kan sitta i soffan i flera timmar och bara jävlas med varandra. vi kan även sitta i olika delar av hans rum och chatta på msn, bara för att.
Min fina, underbara Elin! I mina ögon kommer hon alltid vara sju år och leka med barbie :) Kommer ihåg när vi var små , då ville hon alltid sova med mig i våran våningsäng. Mamma prenuminerade på Barbieböcker ut oss som jag brukade liggga och läsa högt för henne. problemet var bara de att jag inte kunde läsa , så jag improviserade alltid efter bilderna, fast varken hon eller mamma visste om det. Hon älskade min "högläsning" och mamma berömde mig och sa att jag var så duktig på att läsa. Busig tös man var :) Än idag delar vi rum fast nu är det ombytta roller, nu är det jag som kryper ner bredvid henne när jag inte kan sova. och två fullvuxna tjejer i en nittiosäng , det är både varmt och extremt trångt. Men vad gör det, hon är ju min syster ♥
Elin fyllde dessutom år i Fredags , så nu är hon hela 15 år! Hade jättesvårt att komma på vad jag skulle ge till henne i present, men så kom jag på att hon ville ha en sminkkurs på make up store så de fick hon , och glad blev hon :D
Har fått en finne (läs: TUMÖR) på hakan som jag ska gå och klääma nu , sen sova ;) godnatt !
Okej , jag skriver vädligt sällan vettiga saker här. Så nu tänkte jag faktistk ta och göra det . Inte för att jag tror att särskillt många kommer läsa det. Inte för att jag vill få mig själv att se ut som gud. Inte heller för att jag vill att folk ska säga åt mig hur duktig jag är. Utan bara för att. För att jag kan. Och för en gångs skull vill.
Som jag har nämt tidigare så är jag med i ett register som donerar stamceller. Jag har inte fått donera ännu och det är inte säkert att jag kommer få göra det, men jag måste bara säga att känslan av att veta att man kan rädda liv, om det behövs, den är helt obeskrivlig. Det känns så otroligt bra i hjärtat och samvetet.
Många reagerar när jag berättar att jag är med i Tobiasregistret. Dom tycker att det är bra men att dom själva aldrig skulle göra det för att det sägs vara smärtsamt. och ja , de tror jag mycket väl att det är. hur mysigt låter det liksom att alt. få 1 liter benmärg uttömd ur sin kropp medans man är sövd? och att man gör det helt gratis , varken med vinst eller förlust för själva processen. Det är inte många som går det jag gör, speciellt inte i min ålder där stamcellsgivare behövs som mest. Nu ska jag berätta för er min historia om varför jag har valt att göra det:
Min farmor var en helt fantastisk kvinna när hon levde. Hon hjälpte alla så gott hon kunde även fast hon hade det svårt själv. Under sitt liv hann hon kliva in i vuxenlivet endast 15 år gammal. hon hann vara en ensamstående mor till sju barn, ha livmoderhalscancer. Hon fick hålla hårt om vartenda öre hon tjänade för att få allt att gå ihop.
Hon hade enormt otur med hälsan, speciellt i i senare ålder. Synen var extremt nedsatt, hon såg bara stora och tydliga detaljer. Hon blev rullstolsburen och hennes muskler blev bara svagare och svagare,tillslut orkade hon inte ens vända blad på dagstidningen.
Den gumman, min farmor, Hon var som en eld. Direkt hon mötte motgångar och någon/något försökte släcka henne så resulterade det bara att det var som att kasta bensin; hon brann bara mer.
Vad gjorde hon då, som var så bra? Hon gjorde allt möjligt och omöjligt för att hjälpa handikappade barn i sverige. Hon var högt uppsatt i SHIF (svenska handikappförbundet) och däribland förbundsordförande. Hon blev hyllad och hedrad. Hon fick stipendium och diplom, men främst; och fick sjuka barns tack , tack för hjälpen. Tack för att hon ordnade alla utflykter och övernattningar, för att dom fick möjligheter utan begränsningar. Och det var domdär tacken som fick henne att försätta att engagera sig. Att forsätta föra tävlingsprotokoller fast hon knappt såg siffrorna. Jag önskar att jag kunde gå in djupare på det, men det kan jag tyvärr inte. Och jag önskar verkligen att jag kunde ringa till himmelen och be henne berätta själv, och om det hade varit möjligt hade jag gjort det för länge sedan. Men jag kan inte och jag vet väldigt lite. Men jag vet att hon var en riktig eldsjäl som inte lät sig själv slockna.
Hur som helst...När jag var liten lärde hon mig att man ska hjälpa den svaga, dom som ligger ner. så att donera är mitt lilla bidrag och heder till det hon har lärt mig, och jag vet att hon kikar ner bland molnen och är stolt över mig, likt som jag är stolt över henne och allt hon gav mig. Jag gör det främst inte för min skull, utan för hennes. För de hon lärde mig, och för att jag vill sprida vidare hennes budskap; att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Min farmor var helt underbar. Och vet ni vad ? det spelar ingen roll hur ont det gör. Inte heller hur rädd jag är eller om jag lyckas rädda någon. Det viktigaste för mig är att jag har möjlighet till att göra det och att jag gör det frivilligt. och jag vet, jag vet att hon håller min hand. Då, nu och föralltid. Och när jag inte vågar eller klarar av, då vet jag att hon ger mig mod och gör så att jag klarar det , med henne.
hur söta är inte världens minsta hästras falabella ? :D kolla vilka godingar!
Jag bestämde nu för 10 sekunder sedan att när jag och Emil flyttar till Göteborg så ska vi flytta till en bondgård nära Ullared, och då ska jag ha Falabella hästar!
wihuuuuuuu, nu har jag äntligen tagit tummen ur arslet och införskaffat mig ett silvershampoo, hehe. faaan vilken skillnad, helt stört vad en liten kladdig klick kan göra. (fast å andra sidan , vad blir barn till av liksom... ajaa :D ) mitt hår är inte guuuult längre, utan VITT! gult är fult som ni vet ;pPPPpppPppPP och vitt är.... vitt :D
igår fick vi tillbaka varmköksprovet om hygien, och FYFAN vad besviken jag blev :( var ETT ynka poäng från MVG... känns surt :( maxpoängen var 25 och gränsen till MVG var 23, och jag hade 22. Faaaan asså hade alltså 22/25 rätt och fick ändå "bara" VG , tre fel från full pott ? ååååååååååååååååååååååååh :( snacka om att snubbla på mållinjen