.

För några dagar sedan fick jag veta att en kompis har gått bort i en bilolycka.  Vi var inte så nära kompisar , för hon flyttade till en annan stad som ligger lite för långt bort. Men hon var ändå en person som jag kände och tyckte väldigt mycket om. Igår läste jag hennes dödsannons. De var bland de tyngsta jag har gjort på länge. Att läsa och veta vem de handlar om , och dessutom se en bild på henne som hon ler på och kollar en rakt in i ens ögon.  De går inte att ta in. Hon , död ? Livet är inte rättvist. Hon förtjänade verkligen att leva! Jag kommer ihåg hur vi lärde känna varandra. de var när vi gick i åttan. En gemensam kompis stod och pratade med henne , så jag gick fram till dom. Men våran kompis skulle precis gå , så de återstod bara vi. Men vi stod kvar , och pratade, och skrattade. Hon var så otroligt lätt att få kontakt med ! Efter de så pratade vi väldigt mycket. i korridoren , om vi stötte på varann . ungefär ett år senare kom hon fram till mig och berättade att hon skulle flytta , och de gjorde mig väldigt ledsen, men glad samtidigt för man såg i hennes ögon att hon ville och längtade. Kommer ihåg att vi stötte på varann på luleåkalaset i sommras. vi och några andra sprang omkring och hade kalaskul. och hennes ögon , dom  ögonen berättade verkligen allt ! Dom verkligen lös av lycka! Hon var en såndär typ av tjej som spred lycka för varje fotsteg hon tog. Och nu är hon i en annan värld. Har en bild på mig och henne från just luleåkalaset. De gör så ont att kolla på henne och mig , som står och trycker oss brevid varandra , och ler emot kameran. De är nog så jag kommer att minnas henne , som den glädje hon alltid utstrålade. Vart hon är så hoppas jag att hon har de bra och inte har ont, och hon är lika lycklig som hon var under sin tid på jordalivet. Hjärtat värker, kan inte förstå att de har hänt. De är svårt. 
Vila i frid , du är saknad ♥



Vart du än är och hur du än mår så hoppas jag att vi möts på andra sidan.