.

(klicka på bilden)

Mina grannar som ser in genom mitt fönster måste tro att jag är socialt handikappad eller schizofren  för jag skuttar omkring i rummet, dunkar hög musik och posar på alla möjliga och omöjliga vis för camen.




äääh, orka vara en i mängden när man kan vara sig själv

hahahah jag älskar min lilla pajalavän Krille :D


btw; bara 15 dagar kvar tills jag och Elisa gör magaluf osäkert. Shit , jag har resfeber. ska packa ner 2 paket havregryn <33333

han hette Miklós Fehér. Han var 24 år och dog av hjärtattck mitt under en fotbollsmatch.




vårat liv är en tickande bomb som räknas ner för varje minut. Ingen vet när den sista minuter närmar sig. Tiden väntar inte på någon. När som helst kan det dyrbaraste vi har slitas ifrån oss ; livet. vi vet aldrig när vi ska dö. det kan lika gärna ske imorgon, eller nu,  eller om 50 år. det gäller att drömma som om man levde för alltid, men att leva som om man skulle dö nästa dag. 

ena stunden är man mer levande än vad man någonsin har varit men
 bara några sekunder senare kan man vara livlös.  Ta vara på erat liv

I'm like a bird, I'll only fly away
I don't know where my soul is
I don't know where my home is

heej på er.


Det är tänkt att jag ska jobba med mitt och Heléns projektarbete, men det går riktigt trögt. varför var alla våra lärare tvugna att sätta oss på värsta feta projektarbetet bara några veckor innan skolan slutade?!? vi hade ju liksom all tid i världen efter påsklovet tex...


Nej, det går trögt somsagt. aja. Jag sitter och nöter massa musik istället. Bland annat Simple plan. jag älskade simple plan när jag gick i högstadiet och början av gymnasiet. Kul att jag kan alla deras texter i låtarna mer eller mindre utantill :) Gud vad jag jag har lyssnat på dom i mina dar, deras låtar har betytt så enormt mycket för mig vissa stunder.  Att lyssna på deras musik nu väcker otroligt många starka minnen och känslor på både gott och ont :)



speciellt domhär låtarna talar rakt in i mitt hjärta





nej om man skulle ta och hugga i projektarbetet nu iallafall...

PEACE

Jag tänker på tiden. Tiden som har varit , tiden som är nu och tiden kommer att komma. Jag tänker på alla saker jag har gjort i mina dar. Saker som jag önskar med hela min själ att jag kunde ändra på så att dom blev annorlunda. Jag fattar mig inte på mig själv. Jag vet att ingenting varar för alltid men ändå tar jag inte vara på tiden och gör det bästa av den. Jag har förlorat människor som har legat mig varmt om hjärtat, personer som jag har älskat mest av allt på hela jorden men som jag inte ens har lyft lillfingret för att bevisa det för dem. Jag ställer mig jämt frågan, varför? varför lägger jag dem så långt ner på prioriteringslistan? varför väntar jag alltid tills det är försent? Varför kan jag inte ställa upp för dom, så som dom en gång ställde upp för mig, är det verekligen så mycket begärt?


jag ska sluta lita på folk som tänker "det spelar ingen roll vad jag gör, hon kommer ändå
 förlåta mig och allt kommer bli som vanligt"


Jag ska sluta lita på folk som bara har mig för stundern, som sedan petar bort mig
när dom kan ersätta mig med bättre alternativ


Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor
Jag ska sluta lita på fel människor


Ajaaa, de går väl över förr eller senare. och om det här något annat än pms,
då blir jag fan jävligt rädd för mig själv....

"Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. När jag tänker på dagen någonting hände mellan oss.

Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte, vi bröt av våra band och dom gick av på mitten.

Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt. Det var du och jag mot världen som kämpas till dötts.

 Du högg mig i ryggen, va vad det som hände? Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner. Du har förändrats så mycket . Jag vet knappt vem du är vart tog den personen vägen som alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, Behöver inte säga namnet . Du förlorade min tillit när du släppte min hand.

 Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, Men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.


När livet sviker är det är det bra att vara två men ena halvan av mig slutade förstå att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer dig mer för varje dag.


Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen. Vi gick skilda vägar. Greppade tag i andras händer. Jag försökte göra allt men det var du som gjorde fel. Löften om att bry sig som inte längre finns mer.

Vad ärlig mot dig själv, är det såhär det skulle bli?I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv. Du var en ängel för mig så varför hände det här? Ett misstag som förändra allt , hela min värld.


Så klart jag vill vara vänner. Men du ser att det inte går . För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår.

Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fick ta. Du är fan inte värd det. Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak. Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal.

 Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta. Det var du och jag till döden,
 ville aldrig ha någon annan. "

Heeeeeej.

ska snart åka till bergnäset för att vara med Sofie och Nikita :D Mina två bitches :)

Idag när jag skulle duscha upptäckte jag att vi inte hade nå varmvatten. Envis som jag var skulle jag duscha iaf, i iskallt vatten. inte de mysigaste man kan inviga morgonen med minsann :(

Begravningen var jättevacker i Torsdags. Tidigare förstod jag inte hur folk kunde säga att något som är sorgligt och ledsamt som en begravning kan vara vacker, men nu vet jag vad dom menar. Det var en känns som är svår att förklara. Jag kände en känsla av tillhörighet. att jag inte var ensamen om att sörja över en sak. oftast när man är ledsan så har man ju ingen att dela det med. eller liksom att man är en som är ledsen och resten tröstar. Men nu, nu var alla ledsna och fick sin tid att sörja utan att någon blev besvärad av det. nej jag vet inte. Nog vet jag att mormor kollade ner på oss och log sitt varma leende och nog vet jag att hon hade kramat om oss allihopa och torkat våra tårar om hon bara hade kunnat. underbara, älskade momo....♥ Ett sista farväl var det , men hon kommer alltid att finnas kvar vid min sida.


Efter begravningen åkte jag till stan en snabbis, sen blev jag övertalad att sova hos världens finaste Nikita. Fösrt mötte jag upp solariumknarkande Sofie på suntan sen cyklade vi till bergnäset (eller , hon cyklade och jag åkte snålskjuts ;)) Sen blev det att chilla med nikitaaaaa :)


ääääh, har som inget att säga egentligen....


ni får ha de bra hejdåååå





Mamma, syskona och kusinerna. massa kärlek till er!



Nikita klädde ut mig till muslim (:


I matsalen fick vi ta lite smitsig reklam från Wasa, nämligen "hårdbrödflingor" - det perfekta mellanmålet.




Här har ni min åskit om dom:


JÄVLA SKIIIIIIT!!!!!!!!!!! :( påsen gick sönder i min väska -.-



De mest positiva med denna dag hittills är att det är ett underbart väder ute och  att jag hann träffa Krille. Perfekt lördag :)

Skulle önska att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen, Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, Jag tänkte på dig igår, och dagarna före det också. Jag tänker på dig i stillhet, Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram, Ditt minne är hos mig för alltid, Gud har dig i sina armar.........
Jag har dig i mitt hjärta.

•_•________•_•
•____•___•____•
•_____•_•_____•
•_____•_____•
•_________•
•______•
•____•
•__•
•-•
•
•