.

Nu är min bli reeeeen, yey! Nästan iaf, for ner till pappas garage igår och spolade av den med vatten. vilken skillnad det blev :) Titta bara så tjusig!

 

Inatt är första natten på evigheter som jag och Emil sover ifrån varandra. Han ska nämligen bussa ner till Karlstad med två vänner och heja på luleå hockey. Mitt underbara hjärta. Jag vägrar att låta mig själv att sakna honom fast jag egentligen bara vill krypa ihop i fosterställning och dunka skallen i väggen. Istället sitter jag i mitt gamla flickrum framför datorn och firar med chokladmjölk och smörpopcorn. Firar att det är pojkvänsfritt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är skönt eller tråkigt med tystnaden och ensamheten. Bitterljuvt på något sätt.

 

Fyfan, snart firar vi tre år tillsammans. För tre års och en månad sedan var jag helt säker på att jag aldrig mer skulle bli kär i någon. Ville inte, orkade inte. Jag var så fruktansvärt leds på allt vad killar hette och bara ordet pojkvän fick mig att vilja kräkas. Emil kom egentligen in under en lustig tid i mitt liv. Jag var inte alls intresserad av att ha en pojkvän men helt plötsligt så stod han bara där. Finaste Emil. Han fyllde inte i en enda kriterie jag hade på "den perfekta pojkvännen" - Han var ju blond, yngre och lugn. Hade aldrig kunnat föreställa migsjälv att det var en kille som han som jag skulle spendera det kommande åren med. Men det blir inte alltid som man har föreställt sig, och det är jag gränslöst glad över. Han är den snällaste personen jag någonsin har mött, och att han är min, just bara min gör mig så jävla lycklig. Okej, nu saknar jag honom sjukt mycket haha.

 

Jag har inpulsshoppat en bil. Vet egentligen inte riktigt varför men det känns bra. Jag klämde ju löja i höstas och jag lovade mig själv att pengarna jag tjänade skulle sparas till något speciellt. En bil kändes speciellt och nu känner jag mig både nöjd och fattig, konstig känsla..

 

Iaf, en mörkblå honda civic blev det. Den är rätt gammal, född 97. Jag älskar den. Ibland åtminstone. Den är en jävel att lära sig köra, jag vet inte hur många kärringstopp jag har fått med den. Den tar jättehögt i kopplingen och jag bävar för den dagen jag måste starta i uppförsbacka med bilar bakom mig.

 

Jag har som en egen liten tradition att döpa mina fordon. Den dagen jag fått/köpt de, den dagens namnsdag blir deras namn. Min moppe fick jag på min födelsedag för fem år sedan, den 13/7. Hon fick med andra ord heta Judith. Denna gång stod det mellan Nanna och Ferdinand och det slutgilltiga blev Ferdinand eftersom min bil är en pojk. (sajko jag vet)

 

Den låter som en racerbil eftersom jag, på två dagar har lyckats köra sönder avgasröret, och den ser ut som en sputtnick tycker jag.

 

Den är jättesmutsig just nu men jag orkar inte tvätta den, den kommer ju ändå bli skitig igen sen :)