.

Min farmor gick bort i Augusi 2009. Jag ska vara helt ärlig nu, jag saknar henne sjukligt mycket och tänker på henne flera gånger per dag. Tanken brukar slå mig, att DET DÄR, det ska jag berätta för henne. Sen kommer jag på att det inte går.

 

Jag har en tatuering som är ämnad till henne. Den sitter i nacken (och är groteskt ful). Det är en text, en trudilut från metallicas "Nothing else matters" och det står so close, no matter how far. Det är mitt sätt att säga att döden inte kunde skilja oss åt.

 

För det kunde den inte.

 

För min farmor brukar nämligen hälsa på mig i mina drömmar, med jämna mellanrum. Älskade, fina underbaraste farmor.

 

Senast inatt pratade jag med henne. Jag frågade hur hon mådde och om hon trivdes i himlen. Hon berättade att allt bara var bra med henne och att hon var frisk och stark. Vi kramades och jag taladed om för henne hur mycket jag älskar och saknar henne, och hon sa detsamma. Jag visste hela tiden at hon egentligen var död och bara var på besök.

 

Min farmor var underbar. Genomgod och otroligt snäll. Hon ville alltid allas bästa och var otroligt mån om andras välmående. Min personlighet har jag till mesta del ärvt av henne och jag är så enormt lycklig över det, av mina släktingar så är det henne jag är mest lik personlighetmässigt sätt.

 

Jag vet om att hon är med mig i allt jag gör. Ibland kan jag känna att någon stryker mig på kinden och jag vet med all säkerhet att det är hon.

 

Igår när jag var med Anya så började vi prata om döden. Hon sa, att när hon blir lika stor som mig så vill hon fortfarande att vi ska leka och göra roliga saker. Jag sa, att när hon är lika stor som mig så kommer jag vara en gammal tant. hon blev lite ledsen och sa att hon inte ville att jag skulle bli gammal. Jag sa att vi kan vara gamla tillsammans och fortfarande göra massor av roliga grejer, men hon  sa att hon inte ville bli det. Hon sa, jag vill inte bli gammal för då hamnar man i himlen, och jag vill vara kvar på jorden.

 

Älskade liten, så liten och så mycket funderingar. Jag berättade för henne att alla för eller senare hamnar i himlen, och att det inte är någon man behöver vara rädd för. jag sa, att himlen är ett vackert ställe där det alltid är sommar, och om man tidigare varit sjuk så blir man frisk när man kommer dit. Sen så får man träffa alla som man tycker om som också är där. Jag berättade, att i himlen så finns det inga dumma människor och alla är snälla mot varandra.

 

Finaste skitunge, aldrig någonsin ska jag låta någon behandla henne dåligt. Jag ska så gott jag kan skydda henne från rädsla och ondska. Så otroligt starka band vi har, hon och jag.

 

min lördag var helt underbar! Först jobbade jag till klockan fyra, sen var det raka vägen till O'learys där fina vänner och MAT väntade. Jag har nog aldrig känt mig så ful och äcklig tidigare (brukar liksom inte bry mig) men igår.. Jag var osminkad och hade massor av finnar (är inte van vid det, kändes ovant och obekvämt att helt plötsligt ha en vulkan på hakan), dels hade jag myskläder på mig och dels så STANK JAG FISK!! Bra kombo..  Att mina vänner och pojkvän var smoking hot gjorde inte heller saken bättre :)

 

 

Men iaf, jag hade stört kul! Maten var jättegod och sällskapet var bäst. Fina fina vänner♥ Jag testade förresten en ny drink igår, sur jävel heter den och är vad namnet avslöjar, jävligt sur. Den är knallblå och rör verkligen om smaklökarna, först är den förbannat sur och så småningom går det över till banansöt. En perfekt drink att smutta på, jättegod om man gillar surt.

 

Något jag stör mig på:

 

Idioter som våldtar hashtagar på instagram. IQfiskmåsar, som hashtagar vartenda ord de skriver, tex: #Nu #Har #Jag #Bajsat #Det #var #löst #och #luktade #äckel #päckel #skönt #bajs #aldrig #mer #ärtsoppa #swedish #girl #blue #eye #Follow #me #and #i'll #follow #you

 

 

..... alltså, jaha

 

Jag är ju en funderare när det gäller allt, och jag kan inte låta bli att fundera, hur tänker de? sitter de själva och söker på massa random ord på insta? För det är ju de som är grejen med hashtags, att man ska kunna söka på ett ord och så kommer folks taggar upp.

 

Slutsats:

Folk som våldtar hashtagar får mig att tappa hoppet för männskligheten, samt får mig att vilja bli expert på att hacka datorer så att jag kan SPRÄNGA deras mobiler så att de aldrig, ALDRIG mer kommer in där.

 

okej, kanske inte, men nästan :)

 

Emil lyssnar på randomlåtar på spotify, och plötsligt började denhär låten att spela. Den slog mig nästan i magen, har aldig hör den tidigare men fan, fan vad vacker! Den här låten vill jag ha på min begravning. Ni måste lyssna på den!

 

 

Människan offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar,

sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Och så blir hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.

Följden blir då att hon varken lever i nuet eller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig kommer dö.

och när hon är död utan att någonsin ha levt

 

 

Haha, för en månad sedan sökte jag helhjärtat efter jobb utomlands, och skulle på jobbintervju för ett jobb i Cypern, vad hände med de? Jo, verkligheten hann ikapp. Hur tänkte jag där egentligen? Jag har precis börjat plugga OCH jobba, för fyra månader sedan gjorde jag inget av de. Jag pluggar just nu bort mina satans IG:n, så att jag ska få mer behörighet att söka in till universitet (längtar!)

 

Om jag hade åkt och jobbat utomlands så hade jag...:

 

1. varit tvungen att pausa och skjuta upp mina studier ett år. Ett år är jävligt mycket, då hade jag varit minst 1,5 år bort från universitetsdrömmarna.

2. Jag hade missat att skriva högskoleprovet, inte bra.

3. Jag hade missat att börja plugga till hösten.

4. Jag hade förlorat en jäkla massa pengar, eftersom jag alltid jobbar arslet av mig på sommaren.

 

Verkligeheten kom ikapp, somsagt...

 

Annars dåå.. Jag söker bostad (somvanligt) För första gången har jag en stadig (nåja) inkomst, så jag känner mig mer redo än någonsin att skaffa ett EGET boende (eget= bo själv, helt själv. det känns viktig för mig)

 

Sen så pluggar jag ju somsagt. Och det går väl sådär. Jag har alltid trott att komvux är slappt och enkelt, men tjiii fick jag. Det är ett snabbt tempo, mycket självstudier och eget ansvar.

 

Jobbet. Jag älskar mitt underbara jobb. Är schemalagd varje fredag ocg varannan lördag, men oftast så blir det mer än så. Nackdelen är att jag ibland måste prioritera, jobb eller lektion? Oftast går det att lösa men det är inte alltid helt enkelt. Både jobb och studier känns prio ett och det svårt att välja aningen eller. Men somsagt, oftast så löser det sig.

 

Körkortet då?? Oj som jag har skjutit på det. Jag har helt enkelt inte haft tid. I tisdags skrev jag teoriprovet och klarade det, yeey! Dock kuggade jag på uppkörningen i fredags, något jag inte var helt förvånad över. Känns jävligt surt, eftersom jag kuggade på parkering. Och just parkering har jag tjatat ihjäl mig på min körlärare att jag känner mig osäker på och vill träna mer på. Men nepp...Nåja, nya friska tag.

 

Träningen? HAHA! Latarslet nr. 1 är numera mitt smeknamn. Fuck beach 2016. Okej. Jag och Min fina jenta Gabbe har som gyllene regel att köra dubbelpass på måndagar, först bodypump och sen direkt eftet zumba, men mer än så blir det inte.

 

Och mina vänner, älskade fina vänner, oj vad vänskap har fått lida. Jättetråkigt :( Jag som skulle ner till Uppsala i slutet av januari och hälsa på Jossan, det var bara att glömma. Enda gångerna jag hinner vara med vänner är kring lunchtid, om det lyckas tajma. Fy så dum jag känner mig! Fast jag antar att jag har ett rätt sunt förhållande med mina vänner, att även fast vi inte ses och hörs på ett tag så vet vi ändå vars vi har varandra.

 

Fast iof, det kanske inte gäller alla.

 

Helgerna är numera heliga för mig. Vanligtvis är jag dendär dampungen som avskyr att sitta still, men på senaste tiden har jag lärt mig vad "njuta av lugnet" är.

 

Jag drunknar i mina egna funderingar och drömmar. Funderingar om vad som är viktigt här i livet, för mig. Mitt hjärta viskar tysta önsknignar om likhet och förändring, men det är svårt att ändra på människor, hur nära en de än står, och hur mycket man än försöker.