.

För ett tag sedan hade jag ett samtal med en mentor på folk universitetet, arbetsförmedlingen sa att jag skulle det. Och det var trevligt, väldigt trevligt, att prata om drömmar, planer och framtid med en helt främande människa som trodde på mina sjuka ideer. Vi pratade politik, männskliga rättigheter och utbildingar. Jag berättade att jag ville jobba internationellt på krisområden, kanske inom röda korset, FN eller unicef. Hon fick mig att tro på mig själv. Fina du! Iaf. Hon frågade om jag absolut ville utanför sveriges gränser, och jag svarade stt jag nödvändigtvis inte ville det , men att man måste börja någonstans. Dessutom så gillar jag Sverige mindre och mindre.

 

Och jag vill iväg nu, helst igår.  Jag kom inte in på kandidatprogramet som jag sökte till, vilket känns surt men samtidigt helt ok, för nu har jag tid för att spåna vidare. Jag ska på möte med komvux den fjärde januari och sedan ska jag kanske plugga i ett halvår. Folk brukar säga till mig att jag är för dampig, att jag har för bråttom och därmed hamnar i stand by läge, där allt eller inget alls händer. Jag är trött på att vara en standby tjej. Jag vill utbilda mig, skaffa kunskap, empati och förståelse. Jag vill se mig om i världen. Jag vill vara hon som försvann. Just nu ligger högsta fokus på körkortet , som jag snart är klar med. Längtar! Dessutom så jobbar jag lite smått på mitt förra jobb. Körkort, plugg och extrajobb gör att jag ser starkare på framtiden än jag någonsin har gjort. Sen har jag förresten drömmar om att börja föreläsa om anorexia, hur det känns att vara nära anhörig till en drabbad. Det känns som att det är mitt bidrag till samhället och främst unga tjejer. Önskar inte ens mina värsta fiender (inte för att jag har några, men ni fattar) att någon ska behöva gå igenom samma sak som jag gjorde, inte ensamen. Det är dags att bryta tystnaden och vara dendär storasystern till någon som jag aldrig själv hade, eller var för den delen.

 

Tänk. Jag och Emil hade kunnat bo i Öjebyn nu. Pitebo började tjorva och flyttade inflyttningsdatumet två månader framåt och då var vi inte intresserade längre, så tillbaka fick dom kontraktena utan vår underskrift. Dom blev inte glada..