.

 

Varför måste personer som står en nära dö? För att vi lätt glömmer bort att upskatta livet. För att vi ska bli påminda om att inte ta saker för givet. För att vi ska komma ihåg att älska varenda sekund.

 

Inom loppet av fyra år har jag förlorat tre personer som stått mig nära. 2009 dog min farmor, 2010 mormor. Igår var det min farbrors tur. Jag kan inte med ord beskriva hur tom jag känner mig just nu. Hur bitter jag är på livet och hur många svordomar jag har svurit högt åt en gud jag inte tror på.

 

Min farbror var odödlig, det var jag säker på enda tills igår. Han kunde inte dö. Han kan inte dö.

 

Det är så sjukt, hur bara några sekunder kan slå omkull hela ens värld. Att några sekunder kan ha sån stor betydelse. Att man på några sekunder, faktiskt kan gå från fullt frisk och levande, till död.

 

Mest av allt är jag ledsen för min pappas skull. Han och min farbror bor grannar och var bästa vänner. Min farbror var mer än en storbror åt pappa. Han var hans förebild, bollplank och hans egna spegelbild. Det känns så jävla orättvist.

 

Idag på sjukhuset så blev jag förbannad av att se gamla människor. Jag kände ilska och frustration att de fick leva och vara gamla, men min farbror fick inte ens fira sin 60 års dag i sommar.

 

Vem ska jag nu springa över med smörgåstårta till? Vem ska jag nu ringa när min bil låter konstigt? Vem ska nu reta mig för alla kärringstopp jag får? Vem ska nu skratta åt att det viktigaste med färgen på min bil är att den matchar min jacka?

 

Älskade farbror, det var för tidigt och du var för frisk. Jag kommer att sakna dig varje dag enda tills det är min egna tur. Tack för all hjälp du har gett mig. Livet kommer aldrig att bli sig likt men jag antar att det är de som är själva meningen.

♥♥