skitdag. Den här dagen kan ta sin hand, köra upp den i ett illaluktande anus, gräva runt lite, greppa en hög med skit, ta ut handen och stoppa den i munnen. så less är jag.
Jag gillar egentligen inte att klaga på att dagar har varit allmänt dåliga för det sprider så tråkig energi, men idag är ett undantag. JÄVLA skitdag. Allt har varit emot mig känns det som. Det har varit väldigt stressigt på jobbet, saker har ramlat på golvet, otrevlig coop-personal osv. När jag sen sitter i bilen påväg till pappas garage för att byta däck så tänker jag att dagen inte kan bli sämre. Joho det kunde den visst det, upptäcker till min stora förtjusning att mina nya däck och fälgar inte passar.. Hejdå tre tusen kronor.
Nåja, det löser sig. Det komiska är att jag hade räknat med en kostnad på ja, ca. 3000 kr till nya däck och fäljar, sen så sa pappa att jag bara behövde två nya däck och en ny fälg. så jag tänkte "Vad bra! då kan jag skänka en massa pengar till välgörenhet istället. så jag skänkte 1500 kr till skitungarna. Jaha nähä , då behövde jag visst 4 nya fälgar och 4 nya däck.
Pengarna gick till något bra iaf och det är det viktigaste :)
Nu ska jag berätta en sak som provocerar mig så fruktansvärt mycket. DETTA nedanför. En kompis på facebook delade denna status igår, någon random som har skrivit den. :
....Suck. Vars ska vi börja? "Tjejer: Ta inte av dina trosor bara för att han kallade dig vacker, ta av dom för att han älskar dig"
Min version: TJEJER! Ta av er trosorna när och för vem ni vill och känner för det. om du är kåt och attraherad av personen så knulla bara, kör hårt! Ingen, absolut ingen kan komma till er och säga vad som är rätt eller fel och vem ni ska och inte ska sära på bena åt. sex behöver inte alltid betyda kärlek. Du bestämmer själv över din egna kropp och över dina luster, behov och beslut. Och en annan sak. Ärligt, hur ofta tänker man "om jag blir preggo nu så blir han en bra farsa" ? Eller ja, jag har aldrig tänkt så om dom jag har legat med iallafall.
Förstår verkligen inte varför sex ska vara så fruktansvärt märkvärdig? Pöka och var glada, och lägg er inte i andras sexliv. Tycker att det är så synd när folk säger emot sina egna principer.
För 26 dagar sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle sitta och skriva detta. Allt gick så fruktansvärt fort. Var du än är så hoppas jag att du mår bra. Jag kommer aldrig att sluta sakna dig. Sorgen är total. Vila i frid, älskade farbror.
Jag är hon som alltid har luggen uppsatt i en klämma, hon som spelar Magnus Uggla högt i sin bil och sjunger med. Hon som alltid har en massa saker att göra, och ändå skjuter upp det. Hon som vägrar låta någon annan än hon själv ta hand om hennes tvätt, hon som inte dricker thé eller kaffe men som däremot är beroende av norrmejeriers chokladmjölk. Hon som jobbar i en fiskdisk och vet hur man filéar laxar såväl som rödspättor. Hon som älskar låta färgglada strumpbyxor pryda hennes ben, hon som är en riktig fjällräventönt men sina tre jackor och en ryggsäck. Hon som har storslagna drömmar men som är rädd för att flytta eftersom hon inte vill skiljas från sin familj. Hon som i flera år har burit på inre depression, hon som gråter när ingen annan ser. Hon som blir lycklig av att äta isglass och att ha nytvättat hår. Hon som känner sig splittrad till vad ren och sann vänskap är, hon som känner sig skittöntig av att erkänna det. Hon som avslutar alla samtal med "Ha det bra", oavsett vem hon pratar med. Hon som är gränslöst generös mot personer som hon tycker om och hon som har lätt för att känna sig sviken. Hon som inte har några som helst problem att säga upp kontakten med folk som sårar henne. hon som alltid kramar folk hon tycker om. Hon som nästan aldrig sminkar sig. Hon som är 100%:ig när det kommer till humöret; 100% glad, 100% fly förbannad, osv. Hon som alltid prioriterar andra före sig själv. Hon som inte är det minsta rädd för att säga vad hon tänker, vilket inte alltid är så bra. Hon, vars bästbästa kompis är hennes snart femåriga lillsyster och hon som älskar sin familj, släkt och vänner så mycket som få kan. Hon som är lojal. Hon som avskyr skitsnack, rasism och folkförakt. Hon som lever ett destruktivt liv utan att egentligen bry sig särskilt mycket om det. Hon som samlar på saker; bla. Mumingrejer och sälprylar. Hon som alltid har tuggummi med sig eftersom hon är rädd för att hon ska ha dålig andedräkt, hon som regelbundet besöker kyrkogården och tänder ljus för de hon saknar. Hon som har svårt att acceptera döden och hon som bara inte kan ljuga för andra än sig själv. Hon som är jobbigt naiv och tror att allt har en lösning. Hon som i många fall föredrar att umgås med killar framför tjejer. Hon som blir arg när folk försöker säga åt henne hur hon ska vara och bete sig (för det vet hon bäst själv). Hon som blev sexuellt utnyttjad av en äldre kusin när hon var i sexårs åldern. Hon som har fobi för sprutor men däremot älskar ormar. Hon som är tvärt emot många andra, bara för att hon kan. Hon som älskar katy perry och Ted Gärdestad. Hon som måste sova minst nio timmar per natt för att må bra. Hon som har en sned näsa, sommarfräknar och små, små naglar. Hon heter Rebecca. Hon är jag.
Varför måste personer som står en nära dö? För att vi lätt glömmer bort att upskatta livet. För att vi ska bli påminda om att inte ta saker för givet. För att vi ska komma ihåg att älska varenda sekund.
Inom loppet av fyra år har jag förlorat tre personer som stått mig nära. 2009 dog min farmor, 2010 mormor. Igår var det min farbrors tur. Jag kan inte med ord beskriva hur tom jag känner mig just nu. Hur bitter jag är på livet och hur många svordomar jag har svurit högt åt en gud jag inte tror på.
Min farbror var odödlig, det var jag säker på enda tills igår. Han kunde inte dö. Han kan inte dö.
Det är så sjukt, hur bara några sekunder kan slå omkull hela ens värld. Att några sekunder kan ha sån stor betydelse. Att man på några sekunder, faktiskt kan gå från fullt frisk och levande, till död.
Mest av allt är jag ledsen för min pappas skull. Han och min farbror bor grannar och var bästa vänner. Min farbror var mer än en storbror åt pappa. Han var hans förebild, bollplank och hans egna spegelbild. Det känns så jävla orättvist.
Idag på sjukhuset så blev jag förbannad av att se gamla människor. Jag kände ilska och frustration att de fick leva och vara gamla, men min farbror fick inte ens fira sin 60 års dag i sommar.
Vem ska jag nu springa över med smörgåstårta till? Vem ska jag nu ringa när min bil låter konstigt? Vem ska nu reta mig för alla kärringstopp jag får? Vem ska nu skratta åt att det viktigaste med färgen på min bil är att den matchar min jacka?
Älskade farbror, det var för tidigt och du var för frisk. Jag kommer att sakna dig varje dag enda tills det är min egna tur. Tack för all hjälp du har gett mig. Livet kommer aldrig att bli sig likt men jag antar att det är de som är själva meningen.
Hur fina?!?! Jag använder ju jätteofta strumpbyxor och mitt bästa tips är att man alltid ska i köpa mycket större storlek än vad man egentligen har. Trycket blir då finare, färger blir skarpare och inte lika "genomskinliga" och bäst av allt, de kapar en inte i mitten om magen ;)
Te.x dessa, de är i storlek 44/46, i vanliga fall har jag 38 på byxor.
Nu är min bli reeeeen, yey! Nästan iaf, for ner till pappas garage igår och spolade av den med vatten. vilken skillnad det blev :) Titta bara så tjusig!
Inatt är första natten på evigheter som jag och Emil sover ifrån varandra. Han ska nämligen bussa ner till Karlstad med två vänner och heja på luleå hockey. Mitt underbara hjärta. Jag vägrar att låta mig själv att sakna honom fast jag egentligen bara vill krypa ihop i fosterställning och dunka skallen i väggen. Istället sitter jag i mitt gamla flickrum framför datorn och firar med chokladmjölk och smörpopcorn. Firar att det är pojkvänsfritt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är skönt eller tråkigt med tystnaden och ensamheten. Bitterljuvt på något sätt.
Fyfan, snart firar vi tre år tillsammans. För tre års och en månad sedan var jag helt säker på att jag aldrig mer skulle bli kär i någon. Ville inte, orkade inte. Jag var så fruktansvärt leds på allt vad killar hette och bara ordet pojkvän fick mig att vilja kräkas. Emil kom egentligen in under en lustig tid i mitt liv. Jag var inte alls intresserad av att ha en pojkvän men helt plötsligt så stod han bara där. Finaste Emil. Han fyllde inte i en enda kriterie jag hade på "den perfekta pojkvännen" - Han var ju blond, yngre och lugn. Hade aldrig kunnat föreställa migsjälv att det var en kille som han som jag skulle spendera det kommande åren med. Men det blir inte alltid som man har föreställt sig, och det är jag gränslöst glad över. Han är den snällaste personen jag någonsin har mött, och att han är min, just bara min gör mig så jävla lycklig. Okej, nu saknar jag honom sjukt mycket haha.
halloween 2010
Så mycket glädje, så många tårar. Så mycket skratt och kärlek, lika mycket vänskap. Det dig jag vill bli gammal med, vill ruttna med dig. Kämpa för mål och resultat. Skulle offra hela mig för att rädda dig, tusen gånger om.
Jag har inpulsshoppat en bil. Vet egentligen inte riktigt varför men det känns bra. Jag klämde ju löja i höstas och jag lovade mig själv att pengarna jag tjänade skulle sparas till något speciellt. En bil kändes speciellt och nu känner jag mig både nöjd och fattig, konstig känsla..
Iaf, en mörkblå honda civic blev det. Den är rätt gammal, född 97. Jag älskar den. Ibland åtminstone. Den är en jävel att lära sig köra, jag vet inte hur många kärringstopp jag har fått med den. Den tar jättehögt i kopplingen och jag bävar för den dagen jag måste starta i uppförsbacka med bilar bakom mig.
Jag har som en egen liten tradition att döpa mina fordon. Den dagen jag fått/köpt de, den dagens namnsdag blir deras namn. Min moppe fick jag på min födelsedag för fem år sedan, den 13/7. Hon fick med andra ord heta Judith. Denna gång stod det mellan Nanna och Ferdinand och det slutgilltiga blev Ferdinand eftersom min bil är en pojk. (sajko jag vet)
Den låter som en racerbil eftersom jag, på två dagar har lyckats köra sönder avgasröret, och den ser ut som en sputtnick tycker jag.
Den är jättesmutsig just nu men jag orkar inte tvätta den, den kommer ju ändå bli skitig igen sen :)
Det bästa med min bil är att den har ett hemligt fack som gjord för mina solbrillor, smart!
När jag var liten så var påskharen min största idol, typ. Jag trodde mycket mer på att han fanns än vad jag gjorde med tomten och vad jag har förstått så är det ganska ovanligt att ens tro på han. Antar att mina
päron gjorde ett jävla bra jobb!
Traditioner är tråkigt men om det är något som jag tänker föra vidare till Anya så är det påskharen, helt klart. Jag har pratat massor om honom och köpt ett påskägg som jag tänkte gömma i hennes rum någon dag hehe. Det är kul att lura barn.
Såhär föreställde jag mig att han såg ut, och jag tycktes många gånger skymta honom också;
Jag har hittat min drömhemsida och drömbaddräkt... Kruxer är att den sidan skickar sina varor från USA och mitt ungdomskonto pallar inte det. Pengarna finns men inte ordet visa nämligen. Jävla skit! så nu försöker jag hitta en vänlig själ som kan hjälpa mig :)
Här har ni iaf min favorit, hur fin?!?! Det var faktiskt genom denna som jag hittade hemsidan. Under en låt i glee så hade dom på sig sånnahär och dom var så himla fina, så jag kände att jag bara måste ha en liknande. jag googlade och tadaaaaa.
Fötter är bland det äckligaste jag vet , hade jag fått bestäma själv över mina kroppsdelar så hade jag valt att ha fyra händer istället för två fötter och två händer. Förstår ni hur fränt och flexibelt det hade varit?
Nåja, nu svamlar jag. Tänkte egentligen bara skriva att det tråkigaste som finns är enfärgade strumpor, minns inte när jag senast hade det men vi pratar år.
I helgen var det marknad i stan, gissa någon som gick wild and crazy?? hehe.. Det var en gubbe som sålde 12 par för 100kr och oj vad mycket fint han hade!!
Kom igen, hur många är det som har bajshögsstrumpor ?!?! Ingen för alla är så jäkla pryda och fina i kanten, men de ska det bli ändring på :):)
fiiiiina! mina favvosar är bajisarna, supermannen och gangmanstylegubben.
