.

Haha, för en månad sedan sökte jag helhjärtat efter jobb utomlands, och skulle på jobbintervju för ett jobb i Cypern, vad hände med de? Jo, verkligheten hann ikapp. Hur tänkte jag där egentligen? Jag har precis börjat plugga OCH jobba, för fyra månader sedan gjorde jag inget av de. Jag pluggar just nu bort mina satans IG:n, så att jag ska få mer behörighet att söka in till universitet (längtar!)

 

Om jag hade åkt och jobbat utomlands så hade jag...:

 

1. varit tvungen att pausa och skjuta upp mina studier ett år. Ett år är jävligt mycket, då hade jag varit minst 1,5 år bort från universitetsdrömmarna.

2. Jag hade missat att skriva högskoleprovet, inte bra.

3. Jag hade missat att börja plugga till hösten.

4. Jag hade förlorat en jäkla massa pengar, eftersom jag alltid jobbar arslet av mig på sommaren.

 

Verkligeheten kom ikapp, somsagt...

 

Annars dåå.. Jag söker bostad (somvanligt) För första gången har jag en stadig (nåja) inkomst, så jag känner mig mer redo än någonsin att skaffa ett EGET boende (eget= bo själv, helt själv. det känns viktig för mig)

 

Sen så pluggar jag ju somsagt. Och det går väl sådär. Jag har alltid trott att komvux är slappt och enkelt, men tjiii fick jag. Det är ett snabbt tempo, mycket självstudier och eget ansvar.

 

Jobbet. Jag älskar mitt underbara jobb. Är schemalagd varje fredag ocg varannan lördag, men oftast så blir det mer än så. Nackdelen är att jag ibland måste prioritera, jobb eller lektion? Oftast går det att lösa men det är inte alltid helt enkelt. Både jobb och studier känns prio ett och det svårt att välja aningen eller. Men somsagt, oftast så löser det sig.

 

Körkortet då?? Oj som jag har skjutit på det. Jag har helt enkelt inte haft tid. I tisdags skrev jag teoriprovet och klarade det, yeey! Dock kuggade jag på uppkörningen i fredags, något jag inte var helt förvånad över. Känns jävligt surt, eftersom jag kuggade på parkering. Och just parkering har jag tjatat ihjäl mig på min körlärare att jag känner mig osäker på och vill träna mer på. Men nepp...Nåja, nya friska tag.

 

Träningen? HAHA! Latarslet nr. 1 är numera mitt smeknamn. Fuck beach 2016. Okej. Jag och Min fina jenta Gabbe har som gyllene regel att köra dubbelpass på måndagar, först bodypump och sen direkt eftet zumba, men mer än så blir det inte.

 

Och mina vänner, älskade fina vänner, oj vad vänskap har fått lida. Jättetråkigt :( Jag som skulle ner till Uppsala i slutet av januari och hälsa på Jossan, det var bara att glömma. Enda gångerna jag hinner vara med vänner är kring lunchtid, om det lyckas tajma. Fy så dum jag känner mig! Fast jag antar att jag har ett rätt sunt förhållande med mina vänner, att även fast vi inte ses och hörs på ett tag så vet vi ändå vars vi har varandra.

 

Fast iof, det kanske inte gäller alla.

 

Helgerna är numera heliga för mig. Vanligtvis är jag dendär dampungen som avskyr att sitta still, men på senaste tiden har jag lärt mig vad "njuta av lugnet" är.

 

Jag drunknar i mina egna funderingar och drömmar. Funderingar om vad som är viktigt här i livet, för mig. Mitt hjärta viskar tysta önsknignar om likhet och förändring, men det är svårt att ändra på människor, hur nära en de än står, och hur mycket man än försöker.